Surgery.

"Does it break my heart, of course, every moment of every day, into more pieces than my heart was made of. I never thought of myself as quiet, much less silent, I never thought about things at all. Everything changed, the distance that wedged itself between me and my happiness wasn't the world, it wasn't the bombs and burning buildings, it was me, my thinking, my cancer of never letting go. Is ignorance bliss? I don't know, but it's so painful to think, and tell me, what did thinking ever do for me, to what great place did thinking ever bring me? I think and think and think, I've thought myself out of happiness one million times, but never once into it."

Operationen gick bra. Så bra som det kan gå. Det gör väldigt ont, men smärtan är inte outhärdligt på något vis. De tog väl hand om mig på sjukhuset och Johanna har tagit hand om mig ända sedan dess. Skulle aldrig klarat det här utan henne. Tack Johanna, jag älskar dig ♥. Idag har våra älskade grannar flyttat, kommer sakna att ha dom så nära, speciellt Dean, men han kommer hem till oss imorgon och kollar på Superbowl. Oss blir dom inte av med... Ska försöka sova nu. Tänker på er där hemma och är tacksam för alla tankar och hälsningar ni skickat, uppskattar det verkligen.

"Of all the words of mice and men, the saddest are 'It might have been'."

-Kurt Vonnegut

Love always,
Manda