When I was a girl, my life was music that was always getting louder. Everything moved me. A dog following a stranger. That made me feel so much. A calendar that showed the wrong month. I could have cried over it. I did. Where the smoke from the chimney ended. How an overturned bottle rested at the edge of a table. I spent my life learning to feel less. Every day I felt less. Is that growing old? Or is it something worse? You cannot protect yourself from sadness without protecting yourself from happiness.
Jonathan Safran Foer skrev de raderna, men det kunde lika gärna ha varit tagna från min dagbok. Inte för att jag skriver dagbok, eller för att jag på något vis tror mig besitta de litterära kunskaper han har, men för att det träffar. Rakt in i hjärtat.
Nu ska jag ta och kolla på de avsnitt jag missat av Fringe. Det känns som julafton kommit extra tidigt detta år. Jag försöker inte på något sätt att väcka ömkan men jag måste bara berätta att jag idag ätit äcklig soppa och bröd som Max lämnat kvar när han flyttade i november. Hahaha! Brödet var godare än soppan måste jag tillägga. Nu när jag skriver detta så inser jag just precis hur underbart tragiskt och trasigt det är, så här sitter jag och skrattar åt mig själv. Men så är det när man inte kommer iväg till affären av trötthet och snålhet, då får man äta gammalt bröd. Eller är det bara jag som gör sådant? Haha.För att väga upp en del av tragiken så har jag städat hela mina garderob och fixat i mina lådor, känns väldigt bra att ha det organiserat igen. Jag tänker lägga upp bilder inom en snar framtid, vare sig ni vill se eller inte. Nej, nu är det dags för Fringe med min favorit forskare Walter Bishop... Hoppas att allt är bra med er där hemma! Om ni inte börjar kommentera bättre så tänker jag sluta skriva. I alla fall i någon dag eller så... Och det är ett riktigt hot. Eller ännu bättre- om inte så tänker jag börja skriva ännu längre inlägg så att ni måste sitta och lida er igenom riktiga uppsatser...
"Everything is illuminated in the light of the past, it is always along the side of us, on the inside, looking out."
-Jonathan Safran Foer
In this way, I will always be along the side of your life. And you will always be along the side of mine.
Manda
5 comments:
De första raderna gick rakt in i mitt hjärta med, kändes som mina tankar. Men hur gör man för att börja känna igen om det gått för långt?
Beundrar din styrka, ditt mod och din framtidstro. Du är underbar min gumma...Fortsätt skriva långt även om vi kommenterar. Älskar dig mest!
Älskar dig Amanda Oscarsson!! Du skriver som en gudinna!
älsklingamanda! saknar dig jättemycket! du skriver så fint, det kommer gå jättebra med dina kurser, du är jätteduktig...svara på mina meddelade på facebook...uppdatera din blogg ofta det är små ljusglimtar i ett mörkt och kallt gävle att få läsa det du skriver!! Love you
AAMMMMMMAAAAAAANNNNNDDDDDAAAAAAAA! Jag orkar inte med dej; vad har vi sagt om att få varandra o lipa... Hahaha.... PÅ fredag åker jag hem till London, skall bli spännande och roligt, har tom en dejt på lördag haha, en kille i klassen fråga om han fick gå me mej till Portobello market haha :P Ge mej en Starbucks å fem minuter så skall vi se om det är kärlek i luften ;)
SAKNAD är något som är urvattnat men ändock det enda som verkligen beskriver känslan av att du inte är med mej.
ÄLSKAR DEJ!
Post a Comment