Leaving home, coming home.

Jag ska nu ta tag i att börja skriva igen. Det har varit mycket att stå i den senaste månaden, i livet och inuti... och om jag ska vara helt ärlig så har det känts svårt att veta hur och vad som bör skrivas efter det förra inlägget. Hur går man vidare om man inte har? Liksom.

Det är ingenting som är så svårt som att åka ifrån sina närmaste, men tiden hemma i Sverige håller jag kärt i hjärtat och färskt i minnet. Det har gett mig ny energi och jag känner mig välsignad som nu får, om inte annat, i alla fall chansen att göra det jag verkligen vill (ja, inte allra helst så klart, men ni förstår). Tack till alla vackra människor som finns för mig, jag älskar er. Ni är det finaste och viktigaste i mitt liv. Och mamma... inga ord räcker till.

Det är mycket byråkrati som konstant krånglar till det för mig. Skulle jag ge er något tips så är det att försöka undvika sjukvården i detta landet helt och hållet. Alla är väldigt tillmötesgående och trevliga, min doktor är fantastisk, men allt annat runt omkring det är, rent ut sagt; skit. Vet inte hur många papper jag fyllt i och hur många samtal jag ringt. Tröttsamt men oundvikligt, vilket gör det till en ännu dummare sak att hänga upp sig på, men människa som jag är kan jag inte annat än att bli uttröttad.

Det är många tankar som går igenom huvudet angående framtiden nu. Livet lyckas alltid att på något vis överaska (rättare sagt överrumpla en), finns det någonting jag lärt mig under de senaste åren så är det väl att aldrig ta någonting för givet -- dock inte sagt att man inte ska våga tro eller drömma -- men att man skall försöka att inte se på livet som något linjärt med ett slut och stopp, svart eller vitt. Livet är konstanta slut och början, på något vis måste man finna ett sätt att vara ”excrutiatingly happy and sad at the same time”. Så många människor kommer och går i ens liv, hundratusentals människor. Man måste fortsätta att hålla dörren öppen så att de kan komma in, men det betyder även att man måste kunna låta dem gå.

Imorgon börjar skolan igen, det ska bli väldigt spännande med mina nya kurser, hoppas att mina lärare är lika bra som de jag fick förra terminen. Tänkte även gå och prata med en studievägleddare imorgon om en eventuell transfer till hösten. Jag säger "en eventuell", men det är det enda liknande en plan jag har just nu.
Den som lever får se, som med allt annat... Vilket är väldigt bitterljuvt, tåls att tillägga.

“It's the tragedy of loving, you can't love anything more than something you miss”
-Jonathan Safran Foer

Saknar er redan.
Manda